Favorit girl - chapter 9
- Ja, vi kan ju åka till Göteborg, om du vill, föreslog jag, där har jag hört att det finns mycket roliga saker.
- Mm, vad tycker du?
- Jag vet inte, annars kan vi ju åka till köpenhamn, där finns det mycket affärer och sånt, så vi kan ju börja med det om du vill.
- Klart jag vill, sa hon, mot köpenhamn!
- Äntligen framme, sa Tessan när hon gick ut ur bilen.
- Ja, sa jag och sträckte på mig.
- Jag känner mig helt stel i nacken, sa Tessan och rörde och strechade upp den lite. Vi såg inte förrens då att alla runtomkring tittade på oss. När vi såg det vinkade vi och gick in i bilen igen. Då blev alla som galna och tog foton och sprang efter bilen. Vi tittade bakåt och skrattade. Chaffören körde oss runt i Köpenhamn tills alla fans hade försvunnit ur sikte, och det otg ca en halv timme. När vi blev avsläppta den här gången var det på en lite gata och vi smög så att ingen såg oss. Man kände sig som en dektektiv och vi fick verkligen hålla oss för att inte skratta. När vi hade smugit en bra bit var vi framme vid en stor, öppen gata. Jag tog på mig mina solglasögon och satte min keps lite mer över ansiktet. Tessan skrattade och sedan gick vi ut på gatan. Jag försökte dölja vem jag var så mycket som möjligt, och det funkade ganska bra, fram tills slutet av gatan där det började ett stort torg. För då kom det fram några danska tjejer som frågade om de fick min aotugraf. Och helt plötsligt var alla på mig. Jag fick ringa min cafför igen. Alla undrade om Tessan var min nya flickvän, men vi svarade att vi bara var vänner.
Efter ca en kvart kom bilen men det känndes taskigt mot mina fans att bara sticka men vi var ju här för att Tessan hade valt det och inte för att skriva autografer. Vi valde att göra ett sista försök att få handla lite utan att bli upptäckta. Den här gången blev det ett lite mer lyckat försök.
När vi satte oss i bilen så hade klockan hunnit att bli ett och vi hade handlat jättemycket.
- Vad ska vi göra nu? Frågade jag när vi satt i bilen igen, vi kanske inte ska stanna i Köpenhamn eftersom att mina fans verkar veta att jag är här nu.
- Ja, sa Tessan och tittade ut genom fönstret. Vi kan ju alltid gå på något tivolli, jag vet att det är lite barnsligt, men det är kul.
- Det är inte alls barnligt, jag tycker också att vi gör det, men vilket?
- Jag vet inte, det finns ett här i Köpenhamn, men som du sa kanske vi ska åka någon annan stans, sa Tessan.
- Ja, men finns det i Lund eller Malmö?
- Nej, inget kul i alla fall, typ bara små parker med små karuseller, sa Tessan, men det finns ett stort i Göteborg, men det kanske är lite långt dit.
- Nej, jag tycker att vi åker dit, sa jag.
- Det tycker jag också i så fall, sa Tessan och log sitt fina leende. Jag blev helt glad och sa åt chaffören att köra mot göteborg.
- Men det kommer ta typ tre timmar, sa Tessan.
- Men det är det väll värt? Jag log mot Tessan och hon nickade.
- Ja såklart, sa hon och log mot mig igen. Jag kunde verkligen inte få nog av hennes leende. Vi satt och tittade på varandra i nån minut men vi avbröts av caffören som harklade sig och gjorde en stor sväng. Tessan ramlade på mig och vi båda skrattade.
Efter ganska exakt tre timmar var vi framme i Göteborg, eller Götet som Tessan säger. Vi blev av släppta precis vid inngången till Liseberg (tivollit). Personen i kassan tyktes känna igen mig men eftersom jag bara stod och gömde mig bakom Tessan så hon fick inte chansen att titta noga på mig. Inne i Liseberg var det ganska mycket folk, men inte överfullt. Jag hade fortfarande min keps och mina solglasögon på mig men så fort folk tittade på mig så gömde jag mig bakom Tessan. Jag fick alltså stå och gömma mig nästan hela tiden.
- Vad ska vi åka nu? Frågade jag Tessan efteratt vi hade köpt sockervadd.
- Jag vet inte, vad tycker du?
- Jag vet inte, du får bestämma.
- Jag vet, det där, sa Tessan och pekade mot ett högt torn.
- Vad är det för karusell, frågade jag.
- Uppskutet, sa Tessan, kom igen jag har alltid velat åka det. Tessan tog min hand och vi sprang upp genom många trappor tills vi var framme. Det såg jättehögt ut och jag började känna mig yr bara av att titta på alla människor som satt i den och skrek. Tessan såg däremot väldigt glad och förväntans full ut.
- Måste vi åka den? Frågade jag.
- Kom igen, det är inte så läskigt som det ser ut.
- Hur ska du kunna veta det som alldrig har åkt den?
- Men hur ska du kunna veta att det inte är så när du alldrig har åkt den? Jag kommer ju sitta bredvid dig, du kan hålla min hand om du vill. Tessan lyckade övertala mig så vi ställde oss i kön. Jag var förtfarande väldigt skeptisk men jag hade bestämt mig att åka.
När det var vår tur var jag så nervös så jag skakade. Jag ville men ändå inte. Jag tog Tessans hand och vi gick och satte oss i stolarna.
- Du får klämma hur hårt du vill, sa hon och jag klämde hennes hand så mycket att det gjorde ont. Helt plötsligt så sköts karusellen upp. Tessan skrek av glädje men jag kunde inte skrika, jag var jätterädd. Sedan åkte den jättesnabbt ner och det var ännu hemskare. De första gångerna var det läskigt men sedan blev det bara kul. Jag tittade på Tessan och log. Hon log inte utan hon gap skrattade. Sedan belv skrattet till skrik eftersom vi åkte ner i väldigt hög fart igen.
Verkar som att det är någontning på gång mellan dem. Eller vad tror ni??????????? KOMENTERA
- Mm, vad tycker du?
- Jag vet inte, annars kan vi ju åka till köpenhamn, där finns det mycket affärer och sånt, så vi kan ju börja med det om du vill.
- Klart jag vill, sa hon, mot köpenhamn!
- Äntligen framme, sa Tessan när hon gick ut ur bilen.
- Ja, sa jag och sträckte på mig.
- Jag känner mig helt stel i nacken, sa Tessan och rörde och strechade upp den lite. Vi såg inte förrens då att alla runtomkring tittade på oss. När vi såg det vinkade vi och gick in i bilen igen. Då blev alla som galna och tog foton och sprang efter bilen. Vi tittade bakåt och skrattade. Chaffören körde oss runt i Köpenhamn tills alla fans hade försvunnit ur sikte, och det otg ca en halv timme. När vi blev avsläppta den här gången var det på en lite gata och vi smög så att ingen såg oss. Man kände sig som en dektektiv och vi fick verkligen hålla oss för att inte skratta. När vi hade smugit en bra bit var vi framme vid en stor, öppen gata. Jag tog på mig mina solglasögon och satte min keps lite mer över ansiktet. Tessan skrattade och sedan gick vi ut på gatan. Jag försökte dölja vem jag var så mycket som möjligt, och det funkade ganska bra, fram tills slutet av gatan där det började ett stort torg. För då kom det fram några danska tjejer som frågade om de fick min aotugraf. Och helt plötsligt var alla på mig. Jag fick ringa min cafför igen. Alla undrade om Tessan var min nya flickvän, men vi svarade att vi bara var vänner.
Efter ca en kvart kom bilen men det känndes taskigt mot mina fans att bara sticka men vi var ju här för att Tessan hade valt det och inte för att skriva autografer. Vi valde att göra ett sista försök att få handla lite utan att bli upptäckta. Den här gången blev det ett lite mer lyckat försök.
När vi satte oss i bilen så hade klockan hunnit att bli ett och vi hade handlat jättemycket.
- Vad ska vi göra nu? Frågade jag när vi satt i bilen igen, vi kanske inte ska stanna i Köpenhamn eftersom att mina fans verkar veta att jag är här nu.
- Ja, sa Tessan och tittade ut genom fönstret. Vi kan ju alltid gå på något tivolli, jag vet att det är lite barnsligt, men det är kul.
- Det är inte alls barnligt, jag tycker också att vi gör det, men vilket?
- Jag vet inte, det finns ett här i Köpenhamn, men som du sa kanske vi ska åka någon annan stans, sa Tessan.
- Ja, men finns det i Lund eller Malmö?
- Nej, inget kul i alla fall, typ bara små parker med små karuseller, sa Tessan, men det finns ett stort i Göteborg, men det kanske är lite långt dit.
- Nej, jag tycker att vi åker dit, sa jag.
- Det tycker jag också i så fall, sa Tessan och log sitt fina leende. Jag blev helt glad och sa åt chaffören att köra mot göteborg.
- Men det kommer ta typ tre timmar, sa Tessan.
- Men det är det väll värt? Jag log mot Tessan och hon nickade.
- Ja såklart, sa hon och log mot mig igen. Jag kunde verkligen inte få nog av hennes leende. Vi satt och tittade på varandra i nån minut men vi avbröts av caffören som harklade sig och gjorde en stor sväng. Tessan ramlade på mig och vi båda skrattade.
Efter ganska exakt tre timmar var vi framme i Göteborg, eller Götet som Tessan säger. Vi blev av släppta precis vid inngången till Liseberg (tivollit). Personen i kassan tyktes känna igen mig men eftersom jag bara stod och gömde mig bakom Tessan så hon fick inte chansen att titta noga på mig. Inne i Liseberg var det ganska mycket folk, men inte överfullt. Jag hade fortfarande min keps och mina solglasögon på mig men så fort folk tittade på mig så gömde jag mig bakom Tessan. Jag fick alltså stå och gömma mig nästan hela tiden.
- Vad ska vi åka nu? Frågade jag Tessan efteratt vi hade köpt sockervadd.
- Jag vet inte, vad tycker du?
- Jag vet inte, du får bestämma.
- Jag vet, det där, sa Tessan och pekade mot ett högt torn.
- Vad är det för karusell, frågade jag.
- Uppskutet, sa Tessan, kom igen jag har alltid velat åka det. Tessan tog min hand och vi sprang upp genom många trappor tills vi var framme. Det såg jättehögt ut och jag började känna mig yr bara av att titta på alla människor som satt i den och skrek. Tessan såg däremot väldigt glad och förväntans full ut.
- Måste vi åka den? Frågade jag.
- Kom igen, det är inte så läskigt som det ser ut.
- Hur ska du kunna veta det som alldrig har åkt den?
- Men hur ska du kunna veta att det inte är så när du alldrig har åkt den? Jag kommer ju sitta bredvid dig, du kan hålla min hand om du vill. Tessan lyckade övertala mig så vi ställde oss i kön. Jag var förtfarande väldigt skeptisk men jag hade bestämt mig att åka.
När det var vår tur var jag så nervös så jag skakade. Jag ville men ändå inte. Jag tog Tessans hand och vi gick och satte oss i stolarna.
- Du får klämma hur hårt du vill, sa hon och jag klämde hennes hand så mycket att det gjorde ont. Helt plötsligt så sköts karusellen upp. Tessan skrek av glädje men jag kunde inte skrika, jag var jätterädd. Sedan åkte den jättesnabbt ner och det var ännu hemskare. De första gångerna var det läskigt men sedan blev det bara kul. Jag tittade på Tessan och log. Hon log inte utan hon gap skrattade. Sedan belv skrattet till skrik eftersom vi åkte ner i väldigt hög fart igen.
Verkar som att det är någontning på gång mellan dem. Eller vad tror ni??????????? KOMENTERA
Kommentarer
Trackback
