Favorit girl - chapter 7

- Ursäkta doktorn, vet du om Therese har åkt hem än?
- Ja, hon åkte för ca tio minuter sedan.
- Fan, mumlade jag för mig själv, tack i alla fall. Jag gick dystert mot trappan och märkte att alla som gick i korridoren tittade på mig, men det var jag ju van vid så jag brydde mig inte. Men sedan kom jag på en sak. Det var det bästa ever. Jag blev helt glad och sprang ner för trapporna för att hinna till hotellet så fort som möjligt. Jag kunde knapt vänta tills imorgon. Jag kände mig verkligen som den mest lyckade personen i hela världen.


Tessans perspektiv

Det var verkligen skönt att komma hem, även om jag bara hade varit borta i en dag. Jag och mamma gick in i köket och lagade tillsammans min favorit rätt, pasta carbonara. Hon lagar den bäst själv egentligen så jag hjälpte mest till. Efter maten var jag ganska trött efter vad som hade hänt de senaste timmarna så jag gick direkt och borstade tänderna. Precis när jag var färdig så ringde det på dörren.
- Kan du ta det gumman, jag håller på att bränna mjölken. Jag suckade och gick mot dörren fast jag bara var klädd i en gammal, slitig t-shirt och ett par korta shorts. När jag öppnade dörren blev jag väldigt överraskad.

Justins perspektiv

Jag gick upp till våning tre där de skulle bo. Den här gången tänkte jag inte ta fel igen. Jag tittade noga på dörrarna, vilket inte var så nödvändigt eftersom jag inte visste vad hon hette i efternamn, eftersom min vakt hade hittat var de bodde och bara sagt det till mig.. Men tillsist kom jag fram till en dörr med en skylt på där det stod: Här bor Tessan, Jessica och Hans. Det var nog rätt dörr tänkte jag. Jag plingade på och jag blev glad när Tessan själv öppnade.
- Ehh hej, sa hon förvånat.
- Hej, igen, sa jag och gav henne blommor som jag hade med mig, får jag komma in.
- Ja visst, det är lite stökigt, men visst om du vill, sa Tessan och sköt undan några skor som bara låg utslängda på golvet. De bodde i en ganska liten lägenhet, två soov rum och ett vardagsrum. Jag gick runt och tittade lite medans Tessan gick in till sitt rum och städade lite. Det var verkligen jättemysigt med tända ljus. Efter en stund kom Tessan tillbaka, nu hade hon klät på sig lite mer med mjukis byxor och en vit I <3 NY tröja. Det var lite synd tyckte jag, hon var så söt när hon var rufsig i håret och såg så nyvaken och varm ut.
- Ja, vi dricker alltid te på kvällarna och då tänder mamma alltid levande ljus, sa Tessan.
- Vem pratar du med hjärtat, sa Tessans mamma från köket.
- Kom så får du se, sa Tessan och visade mig till soffan.
- Nämen herregud, sa Tessans mamma och såg både glad och stressad ut. Hon sprang snabbt in i sitt sov rum, troligtvis för att byta om. Hon hade nog glömt att hon träffade mig igår på sjukhuset.

Tessans perspektiv

Jag sprang snabbt in i mitt rum och sköste in alla kläder under min säng. Inte visste jag att jag skull få besök av Justin Bieber, för då hade jag såklart städat först. Jag tog på mig nya byxor och en ny tröja försäkerhets skull, jag ville ju inte att Justin Bieber skulle tycka att jag var ofräsh eller någonting.
När jag kom ut rummet stod Justin och tittade på gamla fotografier. När han såg mig log han och tittade ut mot rästen av vardagsrummet. Då såg jag att mamma hade tänt ljus och kokat te.
- Ja, vi dricker alltid te på kvällarna och då tänder mamma alltid levande ljus, sa jag.
- Vem pratar du med hjärtat, sa Tessans mamma från köket.
- Kom så får du se, sa jag och visade Justin till soffan.
- Nämen herregud, sa mamma. Hon sprang in tiil sitt rum som om hon var en av hans fans. Så pinsam man kan vara. När hon kom ut hade hon bytt om. Nej, mamma, sluta skämma ut mig, tänkte jag.
- Ja, vad får dig att besöka oss igen då? Sa mamma och hällde på sin varma mjölk på sitt te. Jag vet inte varför, men mamma har alltid varm mjölk på sitt te. Det är bara konstigt tycker jag, mjölken blir ju ändå varm av teét, men hon tycker typ att teet inte blir lika gott då. Konstigt, men sant.
- Ja, jag tänkte bara säga hejdå, sa Justin, eftersom jag inte fick chansen att göra det på sjukhuset. Och så vill jag säga förlåt för hundrade gången. Det var verkligen inte mningen.
Jag log lite för mig själv. Tänk att han hade åkt hem till oss bara för att säga hejdå.
- Vad snällt att komma hela vägen hit för att säga hejdå, sa jag och log mor honom.
- Ja, kag ville fråga en sak också. Både jag och mamma blev förvånade.
- Vad? Frågade jag.
- Jo, eftersom det hela var mitt fel undrar jag om du vill typ göra någontnig i morgon, alltså du får välja eftersom det var du som blev drabbad.
- Ja, så klart jag vill, sa jag och blev helt overglad, men som vad?
- Jag vet inte, kanske bio eller någontnig sådant, vi har ju en hel dag på oss.
- Vad kul, men det finns bara ett problem, sa mamma.
- Vad? Frågade jag.
- Du måste vila, det sa doktorn mycket tydligt, sa mamma och tittade allvarligt på mig.
- Men mamma, snälla. Nu pratade vi på svenska så att inte Justin skulle behöva höra vårt gräl.
- Det här är ju en en gång i livet chans, sa jag och tittade med vädjande ögon på henne.
- Okej, men bara om du lovar att ta det lungt.
- YES, tack mamma, sa jag och kramade henne hårt.
- Så hur blir det? Frågade Justin.
- Det går bra, sa jag, men jag måste ta det hyfsat lung.
- Jag ska ta hand om dig, sa Justin och log mot mig. Jag kände mig alldeles varm innombords.

Efter en stund när vi hade druckit upp vårt te och pratat färdigt så var Justin tvugen att gå. Det kändes tråkigt, jag had verkligen börjat gilla honom, men jag visste ju att jag skulle få träffa honom imorgon, så det var lungt. Jag följde med honom till dörren och det gjorde mamma också, vilket var väldigt pinsamt.
- Då ses vi imorgon, sa Justin och log mot mig.
- Ja, jag längatr, sa jag.
- Försök nu komma på någontning vi kan göra som du tycker är kul, och kom ihåg att det kan vara vad som helst. Justin tog på sig sin jacka och sina lila, super snygga sneakers.
- Det ska jag, sa jag och kramade honom. När han hade gått var jag så lycklig som man bara inte kan bli. Jag satte mig i soffan och spelade kort med mamma, för nu var jag inte alls trött. Men jag gick endå och lade mig efter en ganska kort stund, eftersom jag inte ville vara trött dagen efter. Jag längtade verkligen när jag lå i min säng och tittade upp i taket. Jag försökte komma på någontning speciellt som man kunde göra här i Lund, men det mesta fanns i Malmö, men det var nog inga problem att åka in dit en liten stund. Jag fick ju ändå välja vad jag ville.

Den kvällen somnade jag med ett leende på läpparna.

Nu börjar det bli lite mer spännande.
fortsätt läsa och komentera;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0