Favorit girl - chapter 16

- Du vet att du har det sexigaste smilet i hela universum, va, sa jag och kysste henne.
- Aww, ska du säga som är den sexigaste personen i hela universum, sa hon. Jag log och drog min hand igenom hennes svettiga hårbotten.
- Måste du verkligen åka hem imorgon? Frågade hon, fast hon redan visste svaret.
- Ja, men jag önskar att jag inte behövde det.


Tessans perspektiv

Den kvällen kunde jag inte sova. Jag tänkte på hur det skulle bli utan Justin. Jag visste ju inte när jag skulle få se honom igen. Dem senaste dagarna hade varit dem lyckligaste i mitt liv och jag kunde inte ens föreställa mig hur livet skulle bli utan honom. Jag kände att jag fick tårar i ögonen. Jag tog på mig ett par shorts och gick och lade mig bredivd Justin i hans säng.
- Hej hjärtat. Jag hörde nästan inte vad han sa eftersom han halvsov. Vad är det som bekymmrar dig?
- Att du måste åka hem imorgon, sa jag och tryckte mig närmare honom.
- Bara lungn, vi kommer ju att hålla kontakten, och vi måste hälsa på varandra. Han kramade mig hårt och jag kände hasn värme.
- Lova det, sa jag.
- Jag lovar, sa han och kysste mig. Sedan somnade vi båda, och jag kände mig lugn igen.

Nästa morgon

Jag vaknade av att Justin pillade i mitt hår. När jag öppnade ögonen såg jag att han låg mitt emot mig och tittade på mig. Han log, och det gjorde jag också.
- Godmorgon humlan, sa han och jag kunde inte låta bli att fnissa lite åt mitt nya smeknamn. Han skrattade med mig och tryckte sig närmare mig. Han kysste mig länge. Jag ville inte tänka på hur länge det skulle dröja innan jag fick känna hans läppar mot mina, så jag njöt lite extra den här gången. Vi började kyssa varandra vildare och nu låg han ovanpå mig. Justin tog av sig tröja och jag kysste hans vältränade mage.
Precis när vi låga där och hade det så mysigt så kom rumservicen in. Han tittade snabbt på oss, sedan lämnade han vagnen precis innanför dörren och försvann snabbt ut ur rummet.
- Varför händer det alltid oss? Sa Justin och skrattade. Vi började kyssa varandra igen. Jag kunde inte få nog av honom, och glömde hur hungrig jag var. Han kysste min mage.
- Det kittlas, fnissade jag när hans hår nuddade min hals. Han började kyssa mig på munnen och på halsen istället.
- Bättre? Viskade han. Jag svarade inte utan tryckte mig närmare honom, även fast än det inte gick.

Lite senare, när vi båda var trötta, låg vi bara och tittade på varandra.
- Den där överaskningen, sa Justin efter en stund.
- Just det, sa jag och hoppade upp ur sängen. Han satte sig upp och väntade. Jag kom tillbaka med ett paket.
- Eftersom att du fyller år snart och jag inte kommer vara med dig på din födelsedag så har jag en liten förskotts present.
- Aww, sa han. Han rev upp pappret och jag tittade spänt på honom.
- Nej, sa han och tittade på mig. Han höll upp halsbandet i silver. Det stod ett stort T på smycket som hängde på kedjan.
- Jag har ett likadant fast med J, sa jag.
- Tack så mycket min ängel, sa han och kysste mig. Jag har en present till dig också. Han tog fram en liten ask. Jag öppnade den och i den låg det en jätte fin ring.
- Nej, gud. Det var det enda jag kunde säga. Han visade mig att det stod Justin i min och Tessan i hans. Jag fick tårar i ögonen när han satte på mig ringen.
- Jag vet att vi bara har känt varandra i några dagar, men du är mitt allt nu och de här ringarna och halsbanden visar det, att jag alldrig kommer släppa dig, du är den ända! Jag fick ännu mer tårar i ögonen. Vi kramade varandra hårt och läng. Han var verkligen detsamma för mig kände jag. Jag skulle alldrig kunna låta honom gå. Jag hade alldrig känt så för en preson förut. Om jag var tillsammans med någon innan så var det mest för att det var kul, inte för att jag gillade personen. Innan hade jag varit lite av en player. Det ångrade jag nu. I sexan hade jag nästan inget sambete. Jag sårade så många, och fick så många att få dåligt själv förtroende. Jag var inte mobbare, men jag dissade mina kompisar hela tiden, och trodde att mitt betende var acceptabelt. Men det värsta var att jag blev populär för hur jag betedde mig, vilket enligt mig jag inte borde blivit eftersom jag betedde mig helt oacceptabelt, men ingen vågade säga imot mig. Sedan ändrades jag när pappa dog. Nu har jag fått många av mina gamla kompisar tillbaka, eftersom de nu ser hur jag egentligen är. Jag var glad att jag hade lämnat min dåliga jag bakom mig, men vissa tror att jag frotfarande är sån. Men det är inte personer som jag var nära kompis med. För alla dem har jag sagt förlåt till, och dem har förlåtigt mig. Men jag ville inte atyt någon akulle tro att jag var en sådan person fortfarande. Men jag var fortfarande ganska populär, eftersom jag alltid har haft ett starkt självförtroende. Men på fester ibalnd kunde jag bli lite av mitt gamla jag igen. Typ att jag playade runt lite, men det var inget jag gillade. Jag började nästan gråta när jag började tänka på alla jag hade svkigt och sårat.
- Vad är det älskling? Jag vände ner huvudet men Justin höll under min haka och lyfte upp mitt huvud så att jag tittade honom i ögonen.
- Inget, det är bara... Jag fick nya tårar och försökte torka bort dem.
- Du kan berätta allt för mig, det vet du va?
- Ja, sa jag och berättade hela historien.
När jag hade berättat färdigt så hade jag gråtit jättemycket så jag var nog alldelles rödögd.
- När jag tänker på alla jag har sårat och svikigt så känner jag mig som världens största idiot, sa jag och torkade bort ännu några tårar.
- Man kan inte tro att du skulle kunna göra sådana saker, sa Justin, du som är så snäll och gullig. Jag skrattade lite, samtdigt som jag grät.
- Jag kan inte heller fatta att jag sårat så många människor, jag kan verkligen inte fatta att de accepterade det heller. Världens största idiot verkligen.
- Då kanske du var det, men den Tessan jag känner är inte sådan, sa Justin, du sa ju själv att alla har förlåtigt dig, och du vet ju själv att du inte är så längre, och det vet jag också.
- Ja, men jag kan bara inte tänka mig mig själv så bitchig och taskig, och när jag försöker kommer alla minnena tillbaka.
- Jag förstår det, men försök att lämna det bakom dig, eller kanske inte helt, för det får ju inte hända igen, sa Justin, men du är en så bra människa och ingen klandrar dig nu.
- Ja, jag ska försöka, sa jag log.
!!!!!!komentera!!!!!!!!!!!

Kommentarer
Postat av: Sara :)

du måste ju skriva från justins perspektiv oxå ju :O de e ju nästan roligast :) fast detta kapitlet är jätte bra ju :) <3

2011-05-06 @ 11:53:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0