Favorit girl - chapter 5

- När är vi framme? frågade jag bara för att få någonting att prata om.
- Vet inte, sa hon och sedan fortsatte hon att prata med Tessan. Jag hörde inte vad hon sa, det ända jag hörde var sånt som du kommer klara dig och bara ta det lungt jag finns här med dig. Det var det ända jag hörde men efter jag hört det så blev jag mer orolig. Jag satte mig bredvid Tessan.
- Asså det var verkligen inte meningen att det skulle bli så här.
- Mm jag vet, mumlade Elsa utan att titta på mig.
- Du kan väll iaf titta på mig, det var ju inte meningen, sa jag. Hon tittade på mig och jag såg att hon hde gråtit. Vi sa inget mer under ambulans färden, men det var heller inte så lång till sjukhuset.



Justins pespektiv

Den tog den avsvimmade Tessa till sal 23 där hon las på en vit sjukhussäng. Jag stod och tittade på när de undersökte henne. Jag hade nästa bitit sönder mina naglar så nervös jag var. Dem tittade på på bakhuvudet där hon hade slått i. Alla i rummet väntade otåligt på besked. Doktorn reste sig upp.
- Nå? Sa jag otåligt.
- Det verkar som att hon har fått en hjärnskakning, sa doktorn och tittade allvarligt på mig.
- Okej, en allvarlig hjärnsakakning? Frågade jag och blev allt mer orolig.
- Inte jätte allvarlig men hon får nog stanna här på sjukhuset några dagar.
Jag pustade ut.
- Tack så jätte mycket för allt doktorn, sa jag och skakade hans hand.
- Ingen orsak, ursäkta mig föresten, men kan jag bara få en autograf eftersom min dotter är ett väldigt stort fan av er? Doktorn tittade på mig och räckte fram ett pappaer. Då tog jag fram en av mina skivor som jag hade i väskan och signerade den.
- Tack så jätte mycket, sa doktorn.
- Tack själv, hälsa din dotter från mig.
- Det ska jag, sa doktorn och stängde dörren efter sig. Jag satte mig på sängkanten bredvi Tessan. När jag satt där kom jag på hur söt hon var när hon sov. Det där bruna håret låg så fint över axlarna.
- Hur mår hon? Elsa störde mig i mina tankar och jag vände mig mot henne.
- Vi fick just reda på att hon har fått en hjärnskakning, men det är inte så allvarligt.
Elsa pustade ut och satte sig på en stol. Jag gick fram till henne och satte mig på bordeet bredvid henne.
- Det var verkligen inte meningen, sa jag.
- Jag vet, förlåt för att jag var så sur innan, jag var bara stressad över att min bästa kompis hade svimmat, då blir man ju lite orolig eller hur, sa Elsa och tittade snällt på mig, vilket kändes skönt.
- Ja, jag var också jätte orolig, sa jag.
- Tack föresten för allt, sa elsa.
- För vad?
- För att du bryr dig, sa elsa och kramade mig. Jag kramade henne tillbaka men precis då hörde vi Tessas röst.
- Här sitter ni och kramas, sa hon och både jag och Elsa tittade mot henne.
- TESSA!!!!!!! Skrek Elsa och sprang mot henne mod öppna armar. Shiit jag var SÅÅ orolig, hur känns det i huvudet?
- Det är okej i alla fall, sa Tessa och kramde Elsa hårt.
- Så det gör inte ont längre, sa jag och gick fram till sängen.
- Lite men inte så farligt, sa Tessa och log mot mig.
- Förlåt förresten, det var absolut inte meningen, sa jag.
- Det gör inget, men vad var det som hade hänt?
- Du har fått hjärnskakning, sa jag och tittade allvarligt på henne.
- Okej, måste jag stanna här eller kan jag åka hem?
- Du skulle stanna här i några dagar, sa jag
- Men jag ska stanna här med dig, sa Elsa, det har i alla fall jag bestämt.
- Haha då får jag väll lita på det då, sa Tessa och skrattade. När hon skrattade kände jag hur en stor klump försvann från mitt bröst. Sedan stod vi alla tre där och skrattade, vi visste inte riktigt åt vad men kul var det.

Tessans prespektiv

Det kändes bra att ha Elsa och justin där när jag vaknade. Först fattade jag inte var jag var men sedan kom jag på att jag hade slått i huvudet och att det sista jag hörde var att justin skulle ringa ambulansen, så då måste jag ju vara på sjukhuset, tänkte jag. Så nu satt jag alltså på sjukhussängen skrattade med elsa och justin. Det kändes inte som att det var justin bieber som stod där utan en helt vanlig kille. Då kom jag på hur söt han var när han skrattade. Efter en stud kom jag på att mamma satt och väntade på mig där hemma.
- Har min mamma ring? Undrade jag.
- Jag vet inte, sa elsa och räckte mig min väska. Femton missade samtal. Shit, hon är nog inte så glad, tänkte jag och slog in mammas nummer. "Jessica", svarade mamma. "Hej mamma, det är jag" "hej gumman, var är du jag har försökt få tag i dig jättelänge"sa mamma, man hörde att hon var lite smått irriterad. "Jag vet, jag har inte haft på min mobil eftersom man inte ska ha det på bio" svarade jag, fast än om det inte var sant. "Jaha, okej men när kommer du hem då?" frågade mamma. "Jo, att jag kommer inte hem idag men om du kan komma till sjukhuset så kan jag berätta allt". "Sjukhuset? Frågade mamma. "Jag berättar när du kommer, men kom fort"
"Kommer så fort jag kan", sa mamma och la på.

Efter ungefär en kvart/tjugo minuter kom mamma. Hon var väldigt orolig.
- Vad har hänt, sa mamma och sprang fram och kramade mig.
- Jag fick en dörr i huvudet och sedan svimmade jag och fick hjärnskakning, det är en liten förkortad version av vad som hände, men typ så var det, sa jag och kunde inte låta bli att skratta lite.
- Berätta exat vad som hände nu gumman, sa mamma och satte sig på sängkanten för att lyssna. Jag berättade hela historien om hur justin råkade smälla upp dörren så att jag ramalde bakåt och svimmade. När jag hade berättat färdigt så började mamma skratta. Jag visste att hon inte skrattade åt mig eller min historia. Hon skrattade åt att hon var så glad att det inte hade hänt något värre. För så är min mamma. Om jag säger att jag är på sjukhuset så tror hon genast att jag har blivit skjuten i huvudet och tror att jag håller på att dö. Och varför hon tror det är för olyckan med pappa. Men även om jag visste varför hon skrattade så frågade jag i alla fall varför.
- Varför skrattar du mamma?
- För att jag älskar dig, sa mamma och tittade på mig. Jag såg att hon hade gråten i ögonen. Hon kramade mig hårt och länge. Sedan kom doktorn in och bad mamma komma ut.
- Jag ska bara gå och prata med doktorn älskling, jag kommer snart tillbaka, sa mamma och pussade mig i pannan.
det kanske var ett tråkit kapitel (förlåt i så fall) men det roliga börjar snart :D och glöm inte att komentera <3





Kommentarer
Postat av: Smsa Låna

Intressant sida du har! Jag har läst igenom några av dina andra inlägg och jag gillar vad jag ser :).

2011-07-19 @ 23:45:23
URL: http://smsalåna.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0