Favorit girl - chapter 4
Sedan hälsade Tilda och Asta också på justin. De var helt ifrån sig. Det var nästan pinsamt, för de var på honom hela tiden. Sedan tyckte justin att vi skulle titta på filmen och man vill ju inte trotsa Justin Bieber direkt. Men jag märkte att ingen av oss, eller någon annan i publiken kunde koncentrera sig på filmen. Jag kände att jag var lyckligt lottad som fick sitta bredvid honom och att ha allas blickar riktade mot sig. Så jag lutade mig bak i biostolen och försökte koncentrera mig på filmen.
När filmen var färdig ställde sig justin upp.
- Tack allihopa för att ni kom och såg min film, hoppas ni gillar den lika mycket som jag gör. Om ni vill ha min autograf så kommer jag att ge er den vid utgången här, sa han och gick mot utgången. Han ställde sig där och då sprang alla upp från sina stolar för att få han autograf. Elsa och Tilda försökte komma först. Jag och Asta tog det lite mer lungt, eftersom alla ville komma först så skulle vi ändå inte ha någon chans. Vi kom istället sist. Även om vi hade försökt att tränga oss fram lite så hade det inte gått.
- Ja, jag kommer att ha några konserter här i sverige, i malmö, Stockholm och göteborg, då ses vi där ja. Ha en bra dag. Justin svarade på de sista frågorna, eftersom det bara var jag och Asta kvar, och vi tänkte inte fråga så mycket, även om det här var ganska overkligt.
- Kan jag också få en autograf så skulle det vara jättesnällt, sa Asta och räckte fram en liten skrynklig bussbiljett.
- Har du inget annat papper, eller någontning annat att skriva på?, sa justin och små skrattade lite åt Astas gamla bussbiljett.
- Nej, jag är rädd för att jag inte har det, sa Asta och blev helt röd i ansiktet.
- Men vad bra att jag har det då, sa justin och tog fram en skiva, en av hans skivor.
- OMG, kommer jag få den, sa Asta och satte händerna för munnen.
- Ja det är klart, vem annars, sa justin och signerade den med guldpenna. Han gav mig en också och sedan gick vi.
När vi kom ut ur salongen och gick ner för trappan stod hela publiken, plus många hundra andra där och hoppade och skrek. Elsa och Tilda kom fram till oss.
- Asså omg jag kan inte fatta att jag just skakat hand med Justin Bieber. Asså det är helt jävla sjukt, sa Elsa och hoppade. Hon visade att hon hade fått autografen på både ett papper och på armen.
- Haha jag vet, det är verkligen one in a life time. Tilda klämde sig fram mellan dem skrikande fansen. Hon hade också fått JBs autograf på armen och var väldigt stolt över det. Men sedan när vi visade vår skivor så blev de båda väldigt avundsjuka.
- Haha vad säger ni nu då? Sa jag retsamt.
- Vi var ju ändå före er och så bara får ni en skiva var, sa dem surt men man hörde på deras röster att de inte var sura på riktigt. När vi kom ut ur biografen så stod det en massa papparazis utanför och väntade på att JB skulle komma ut. De frågade oss om han var där inne men vi sa att vi inte ville svara på några frågor.
- Tänk ändå att vi har fått träffa Justin Bieber i verkligheten, sa Tilda och tittade på oss, det är ganska fantastiskt ändå om man tänker efter.
- Ja, undra varför han kom till just sverige, sa jag.
- Säkert för att han visste att vi skulle kolla på bion, sa Asta och skrattade.
Då kom jag på att jag hade glömt min jacka i biosalongen.
- Jag kom på att jag glömde min jacka där inne. Vill någon följa med och hämta den?
- Jag kan följa med, sa Elsa, så får ni ringa mig om han kommer ut och tar med er till värsta VIP partit.
- Haha jag lovar att vi ska ringa om han ber oss hänga med, sa Asta och skrattade.
Jag och Elsa sprang fort tillbaka till biografen. Vi fick visa vår biljett och då fick vi komma in och hämta det vi skulle. Vi sprang uppför trapporna och precis när vi skulle öppna dörren till salongen slogs dörren upp och jag fick dörren i huvudet. Men det som gjorde mest ont var när jag ramlade bakåt och slog i huvet i marken.
- Nej shiit vad har hänt, sa Justin som var den som hade smäält dörren i huvet på mig.
- Jag vet inte, du råkade nog smälla till henne med dörren, sa Elsa och ruskade mig. Hallå Tessan, hallå.
- Nej omg vad har jag gjort. Justin försökte också väcka mig. Men jag hade svimmat av så jag gick inte att väcka.
- Men va fan, mumlade Elsa tyst.
- Asså förlåt det var verkligen inte meningen.
- Det vet jag väll, sa Elsa irriterat. Man vet verkligen inte med Elsa. I första stunden är hon jätte nervös eftersom att hon sitter och pratar med Justin Bieber och sedan när hon är irriterad så beter hon sig likadant mot Justin Bieber som hon skulle bete sig mot hennes mamma.
- Jag ringer en ambulans, sa Justin och log in numret på sin mobil.
- Vet du vad numret är då? Undrade Elsa.
- Nej, sa Justin och blev mer och mer orolig och stressad.
- Jag får slå in det, sa Elsa och ryckte ifrån honom mobilen. Elsa ringde ambulansen. När de kom hade jag ännu inte vaknat.
Justins perspektiv
Hur kunde jag vara så klumpig? Hoppas bara att det inte är någonting allavarligt. Jag satt i ambulansen med Tessan, tror jag hon hette och så hennes kompis Elsa. Jag hade jättemycket skuld känslor. Tänk om det var någontning allvarligt. Jag ville inte ens tänka tanken. Jag var väldigt orolig. Hon där Elsa tittade inte ens på mig. Hon satt bredvid Tessan och höll henne i handen. Hon var verkligen inte förutsägbar. För ca två timmar sedan hade det varit det bästa ögonblicket i hennes liv att få träffa mig, det såg iaf ut så, och nu sitter hon här och vill inte ens titta på mig.
- När är vi framme? frågade jag bara för att få någonting att prata om.
- Vet inte, sa hon och sedan fortsatte hon att prata med Tessan. Jag hörde inte vad hon sa, det ända jag hörde var sånt som du kommer klara dig och bara ta det lungt jag finns här med dig. Det var det ända jag hörde men efter jag hört det så blev jag mer orolig. Jag satte mig bredvid Tessan.
- Asså det var verkligen inte meningen att det skulle bli så här.
- Mm jag vet, mumlade Elsa utan att titta på mig.
- Du kan väll iaf titta på mig, det var ju inte meningen, sa jag. Hon tittade på mig och jag såg att hon hde gråtit. Vi sa inget mer under ambulans färden, men det var heller inte så lång till sjukhuset.
Nu börjar det hända lite saker. Komentera och skriv vad ni tycker. :D
När filmen var färdig ställde sig justin upp.
- Tack allihopa för att ni kom och såg min film, hoppas ni gillar den lika mycket som jag gör. Om ni vill ha min autograf så kommer jag att ge er den vid utgången här, sa han och gick mot utgången. Han ställde sig där och då sprang alla upp från sina stolar för att få han autograf. Elsa och Tilda försökte komma först. Jag och Asta tog det lite mer lungt, eftersom alla ville komma först så skulle vi ändå inte ha någon chans. Vi kom istället sist. Även om vi hade försökt att tränga oss fram lite så hade det inte gått.
- Ja, jag kommer att ha några konserter här i sverige, i malmö, Stockholm och göteborg, då ses vi där ja. Ha en bra dag. Justin svarade på de sista frågorna, eftersom det bara var jag och Asta kvar, och vi tänkte inte fråga så mycket, även om det här var ganska overkligt.
- Kan jag också få en autograf så skulle det vara jättesnällt, sa Asta och räckte fram en liten skrynklig bussbiljett.
- Har du inget annat papper, eller någontning annat att skriva på?, sa justin och små skrattade lite åt Astas gamla bussbiljett.
- Nej, jag är rädd för att jag inte har det, sa Asta och blev helt röd i ansiktet.
- Men vad bra att jag har det då, sa justin och tog fram en skiva, en av hans skivor.
- OMG, kommer jag få den, sa Asta och satte händerna för munnen.
- Ja det är klart, vem annars, sa justin och signerade den med guldpenna. Han gav mig en också och sedan gick vi.
När vi kom ut ur salongen och gick ner för trappan stod hela publiken, plus många hundra andra där och hoppade och skrek. Elsa och Tilda kom fram till oss.
- Asså omg jag kan inte fatta att jag just skakat hand med Justin Bieber. Asså det är helt jävla sjukt, sa Elsa och hoppade. Hon visade att hon hade fått autografen på både ett papper och på armen.
- Haha jag vet, det är verkligen one in a life time. Tilda klämde sig fram mellan dem skrikande fansen. Hon hade också fått JBs autograf på armen och var väldigt stolt över det. Men sedan när vi visade vår skivor så blev de båda väldigt avundsjuka.
- Haha vad säger ni nu då? Sa jag retsamt.
- Vi var ju ändå före er och så bara får ni en skiva var, sa dem surt men man hörde på deras röster att de inte var sura på riktigt. När vi kom ut ur biografen så stod det en massa papparazis utanför och väntade på att JB skulle komma ut. De frågade oss om han var där inne men vi sa att vi inte ville svara på några frågor.
- Tänk ändå att vi har fått träffa Justin Bieber i verkligheten, sa Tilda och tittade på oss, det är ganska fantastiskt ändå om man tänker efter.
- Ja, undra varför han kom till just sverige, sa jag.
- Säkert för att han visste att vi skulle kolla på bion, sa Asta och skrattade.
Då kom jag på att jag hade glömt min jacka i biosalongen.
- Jag kom på att jag glömde min jacka där inne. Vill någon följa med och hämta den?
- Jag kan följa med, sa Elsa, så får ni ringa mig om han kommer ut och tar med er till värsta VIP partit.
- Haha jag lovar att vi ska ringa om han ber oss hänga med, sa Asta och skrattade.
Jag och Elsa sprang fort tillbaka till biografen. Vi fick visa vår biljett och då fick vi komma in och hämta det vi skulle. Vi sprang uppför trapporna och precis när vi skulle öppna dörren till salongen slogs dörren upp och jag fick dörren i huvudet. Men det som gjorde mest ont var när jag ramlade bakåt och slog i huvet i marken.
- Nej shiit vad har hänt, sa Justin som var den som hade smäält dörren i huvet på mig.
- Jag vet inte, du råkade nog smälla till henne med dörren, sa Elsa och ruskade mig. Hallå Tessan, hallå.
- Nej omg vad har jag gjort. Justin försökte också väcka mig. Men jag hade svimmat av så jag gick inte att väcka.
- Men va fan, mumlade Elsa tyst.
- Asså förlåt det var verkligen inte meningen.
- Det vet jag väll, sa Elsa irriterat. Man vet verkligen inte med Elsa. I första stunden är hon jätte nervös eftersom att hon sitter och pratar med Justin Bieber och sedan när hon är irriterad så beter hon sig likadant mot Justin Bieber som hon skulle bete sig mot hennes mamma.
- Jag ringer en ambulans, sa Justin och log in numret på sin mobil.
- Vet du vad numret är då? Undrade Elsa.
- Nej, sa Justin och blev mer och mer orolig och stressad.
- Jag får slå in det, sa Elsa och ryckte ifrån honom mobilen. Elsa ringde ambulansen. När de kom hade jag ännu inte vaknat.
Justins perspektiv
Hur kunde jag vara så klumpig? Hoppas bara att det inte är någonting allavarligt. Jag satt i ambulansen med Tessan, tror jag hon hette och så hennes kompis Elsa. Jag hade jättemycket skuld känslor. Tänk om det var någontning allvarligt. Jag ville inte ens tänka tanken. Jag var väldigt orolig. Hon där Elsa tittade inte ens på mig. Hon satt bredvid Tessan och höll henne i handen. Hon var verkligen inte förutsägbar. För ca två timmar sedan hade det varit det bästa ögonblicket i hennes liv att få träffa mig, det såg iaf ut så, och nu sitter hon här och vill inte ens titta på mig.
- När är vi framme? frågade jag bara för att få någonting att prata om.
- Vet inte, sa hon och sedan fortsatte hon att prata med Tessan. Jag hörde inte vad hon sa, det ända jag hörde var sånt som du kommer klara dig och bara ta det lungt jag finns här med dig. Det var det ända jag hörde men efter jag hört det så blev jag mer orolig. Jag satte mig bredvid Tessan.
- Asså det var verkligen inte meningen att det skulle bli så här.
- Mm jag vet, mumlade Elsa utan att titta på mig.
- Du kan väll iaf titta på mig, det var ju inte meningen, sa jag. Hon tittade på mig och jag såg att hon hde gråtit. Vi sa inget mer under ambulans färden, men det var heller inte så lång till sjukhuset.
Nu börjar det hända lite saker. Komentera och skriv vad ni tycker. :D
Kommentarer
Postat av: julia
Grymt bra!! Ett ida vill veta vad som händer!! :D
Trackback
